I väntan på Siesta!
Galet!
På Siesta!s hemsida kan man läsa följande:
"Det tog bara en eller två minuter och paniken var ett faktum. Ingenting fungerade men efter en minut till så insåg vi att det var biljetterna som var slut!
Tack för det stora intresset. Säkert var priset en stor anledning till att biljetterna tog slut så snabbt, men vi tar det ändå som en jättekomplimang.
En sak är säker: Med det här intresset för festivalen, så kommer sommarens Siesta! garanterat bli något utöver det vanliga."
Det är ju helt otroligt att biljetterna bara tickade iväg på ett par minuter. Knappt man tror det...
Följande artister är klara:
Som vanligt blir´jag lite imponerad av bokningarna. Visst, jag är väl en aning partisk, men skit i det.
Det är en rättighet att känna sig stolt... Vi har genom åren jobbat fram en fantastisk festival!
På Siesta!s hemsida kan man läsa följande:
"Det tog bara en eller två minuter och paniken var ett faktum. Ingenting fungerade men efter en minut till så insåg vi att det var biljetterna som var slut!
Tack för det stora intresset. Säkert var priset en stor anledning till att biljetterna tog slut så snabbt, men vi tar det ändå som en jättekomplimang.
En sak är säker: Med det här intresset för festivalen, så kommer sommarens Siesta! garanterat bli något utöver det vanliga."
Det är ju helt otroligt att biljetterna bara tickade iväg på ett par minuter. Knappt man tror det...
Följande artister är klara:
Adept |
Som vanligt blir´jag lite imponerad av bokningarna. Visst, jag är väl en aning partisk, men skit i det.
Det är en rättighet att känna sig stolt... Vi har genom åren jobbat fram en fantastisk festival!
Tjockis
Min fru är gravid. Fantastiskt på alla vis... nästan!
Hon är nu i vecka 20, det vill säga halvvägs till födsel, och det har nu börjat synas lite att det finns något därinne.
Vi beslutade att efter ultraljudet skulle vi berätta det för vår tös. Vi ville vänta eftersom man aldrig kan veta om något gått fel, eller så.
Det visade sig i alla fall att allt är som det ska. Och det är ju bra, men sen skulle vi berätta för tösen. Hon blev jätteglad och hade tusen frågor om allt. Nu har det nog sjunkit in, och hon har förhoppningsvis vant sig vid tanken. Hon ställer i alla fall inte riktigt lik många frågor nu.
Häromdagen så pratade vi om den kommande bebisen och vår tös frågade igen när den kommer ut.
Vi sa att den kommer till sommaren, när alla blommor kommit upp. Hon köpte resonemanget.
Sen sa hon: "Bebisen kommer ut när mammas mage blivit större."
"Ja, det är helt rätt" sa vi.
"Bebisen växer och blir stor, då blir mammas mage också stor" sa den lilla smarta då.
Sen sa hon: "Bebisen kommer ut när mammas mage är så stor som pappas."
Jaha, bara att börja tappa kilon igen.
Hon är nu i vecka 20, det vill säga halvvägs till födsel, och det har nu börjat synas lite att det finns något därinne.
Vi beslutade att efter ultraljudet skulle vi berätta det för vår tös. Vi ville vänta eftersom man aldrig kan veta om något gått fel, eller så.
Det visade sig i alla fall att allt är som det ska. Och det är ju bra, men sen skulle vi berätta för tösen. Hon blev jätteglad och hade tusen frågor om allt. Nu har det nog sjunkit in, och hon har förhoppningsvis vant sig vid tanken. Hon ställer i alla fall inte riktigt lik många frågor nu.
Häromdagen så pratade vi om den kommande bebisen och vår tös frågade igen när den kommer ut.
Vi sa att den kommer till sommaren, när alla blommor kommit upp. Hon köpte resonemanget.
Sen sa hon: "Bebisen kommer ut när mammas mage blivit större."
"Ja, det är helt rätt" sa vi.
"Bebisen växer och blir stor, då blir mammas mage också stor" sa den lilla smarta då.
Sen sa hon: "Bebisen kommer ut när mammas mage är så stor som pappas."
Jaha, bara att börja tappa kilon igen.
Jul, nyår och annat stressrelaterat
"Åååh, snart är det jul!", "Åååh, vad mysigt med nyår!"...
Firande hit och firande dit... Jag får smärre ångest inför högtider, oavsett art.
Och det är egentligen konstigt, det är ju faktiskt inte högtiderna i sig som ger mig ångest.
Det är all onödigt förekommande stress runt omkring.
Tänk om alla människor börjat köpa sin julklappar i juli. Och sen köpt två eller tre julklappar varje månad fram till jul.
Vi hade sluppit all, enligt mig, onödig stress i prylaffären, leksaksaffären, attiraljaffären, accessoaraffären etc, etc...
Själv kände jag mig hyfsat klar helgen innan jul...
Men tji fick jag.
Vi hade glömt julklapp till henne, honom och det. Och faktiskt hade vi inte fixat någon födelsedagspresent till den som fyller år juldagen.
Vad är det för jädra dag att fylla år? Juldagen?
Iofs har jag en bror som fyller år julafton och det är ju än värre.
Nu vet jag att personen som fyller år juldagen läser min blogg, och vilket visade sig så småningom så fick flickebarnet inte sin födelsedagspresent förrän häromdagen vilket iofs inte hör saken till, men jag hoppas hon vet att jag inte menar något illa. För vem bestämmer när man fyller år?
Julafton hos familjen N och juldagen hos familjen S. Annandag hos N igen med släkt för middag (jag valde iofs att jobba annandagen).
Inför känns det stressigt, men sen, när jag väl sitter där - umgås, myser, dricker glögg. Då är det underbart, alla samlade.
Nyårsfirandet var mycket lugnare i år. Framtill tre timmar innan själva firandets början. Då ringde festvärden, vilket faktiskt är densamma som personen ifråga som fyller år juldagen, och bad oss göra en potatisgratäng. Jaha?! Och jag som ville spela playstation, singstar är ju faktiskt fantastiskt roligt.
Givetvis ställde vi upp och vi blev såklart klara i tid, och dessutom fick vi spela/sjunga singstar på festen.
Dessutom fick jag prova, för mig en alldeles ny pryl, Buzz.
Jag vet, jag är kanske sen, men jag har aldrig varit snabb på att prova "nya" prylar, det har aldrig riktigt intresserat mig.
Buzz är i alla fall skoj, faktiskt om man gillar frågesport, den perfekta festprylen! Gissa vad jag önskar mig i födelsedagspresent...
Nu är det så att jag aldrig vunnit i Buzz, varken nyår eller någon gång efter när vi spelat. Och det hade inte gjort mig något tidigare, för jag är ingen dålig förlorare och har inte heller någon direkt vinnarskalle. Jag brukar vara nöjd med att delta och göra medelbra ifrån mig...
Men om jag förlorar detta spel känner jag mig faktiskt lite sur. Inte alls likt mig. Jag VILL faktiskt vinna. Bara inte det speldjävulen tagit tag i mig nu.
Om jag inte får Buzz i födelsedagspresent så får jag väl köpa det själv, jag måste ju öva.
Kan ju passa på att be samtliga Buzz-motståndare fram till nu om ursäkt om jag verkat sur, arg eller rent av förbannad.
Hoppas att det bara varit en känsla inuti...
Tills nästa gång; fridens! ♥
Firande hit och firande dit... Jag får smärre ångest inför högtider, oavsett art.
Och det är egentligen konstigt, det är ju faktiskt inte högtiderna i sig som ger mig ångest.
Det är all onödigt förekommande stress runt omkring.
Tänk om alla människor börjat köpa sin julklappar i juli. Och sen köpt två eller tre julklappar varje månad fram till jul.
Vi hade sluppit all, enligt mig, onödig stress i prylaffären, leksaksaffären, attiraljaffären, accessoaraffären etc, etc...
Själv kände jag mig hyfsat klar helgen innan jul...
Men tji fick jag.
Vi hade glömt julklapp till henne, honom och det. Och faktiskt hade vi inte fixat någon födelsedagspresent till den som fyller år juldagen.
Vad är det för jädra dag att fylla år? Juldagen?
Iofs har jag en bror som fyller år julafton och det är ju än värre.
Nu vet jag att personen som fyller år juldagen läser min blogg, och vilket visade sig så småningom så fick flickebarnet inte sin födelsedagspresent förrän häromdagen vilket iofs inte hör saken till, men jag hoppas hon vet att jag inte menar något illa. För vem bestämmer när man fyller år?
Julafton hos familjen N och juldagen hos familjen S. Annandag hos N igen med släkt för middag (jag valde iofs att jobba annandagen).
Inför känns det stressigt, men sen, när jag väl sitter där - umgås, myser, dricker glögg. Då är det underbart, alla samlade.
Nyårsfirandet var mycket lugnare i år. Framtill tre timmar innan själva firandets början. Då ringde festvärden, vilket faktiskt är densamma som personen ifråga som fyller år juldagen, och bad oss göra en potatisgratäng. Jaha?! Och jag som ville spela playstation, singstar är ju faktiskt fantastiskt roligt.
Givetvis ställde vi upp och vi blev såklart klara i tid, och dessutom fick vi spela/sjunga singstar på festen.
Dessutom fick jag prova, för mig en alldeles ny pryl, Buzz.
Jag vet, jag är kanske sen, men jag har aldrig varit snabb på att prova "nya" prylar, det har aldrig riktigt intresserat mig.
Buzz är i alla fall skoj, faktiskt om man gillar frågesport, den perfekta festprylen! Gissa vad jag önskar mig i födelsedagspresent...
Nu är det så att jag aldrig vunnit i Buzz, varken nyår eller någon gång efter när vi spelat. Och det hade inte gjort mig något tidigare, för jag är ingen dålig förlorare och har inte heller någon direkt vinnarskalle. Jag brukar vara nöjd med att delta och göra medelbra ifrån mig...
Men om jag förlorar detta spel känner jag mig faktiskt lite sur. Inte alls likt mig. Jag VILL faktiskt vinna. Bara inte det speldjävulen tagit tag i mig nu.
Om jag inte får Buzz i födelsedagspresent så får jag väl köpa det själv, jag måste ju öva.
Kan ju passa på att be samtliga Buzz-motståndare fram till nu om ursäkt om jag verkat sur, arg eller rent av förbannad.
Hoppas att det bara varit en känsla inuti...
Tills nästa gång; fridens! ♥
