jesse

Min fru är gravid. Fantastiskt på alla vis... nästan!

Hon är nu i vecka 20, det vill säga halvvägs till födsel, och det har nu börjat synas lite att det finns något därinne.
Vi beslutade att efter ultraljudet skulle vi berätta det för vår tös. Vi ville vänta eftersom man aldrig kan veta om något gått fel, eller så.

Det visade sig i alla fall att allt är som det ska. Och det är ju bra, men sen skulle vi berätta för tösen. Hon blev jätteglad och hade tusen frågor om allt. Nu har det nog sjunkit in, och hon har förhoppningsvis vant sig vid tanken. Hon ställer i alla fall inte riktigt lik många frågor nu.

Häromdagen så pratade vi om den kommande bebisen och vår tös frågade igen när den kommer ut.
Vi sa att den kommer till sommaren, när alla blommor kommit upp. Hon köpte resonemanget.

Sen sa hon: "Bebisen kommer ut när mammas mage blivit större."
"Ja, det är helt rätt" sa vi.
"Bebisen växer och blir stor, då blir mammas mage också stor" sa den lilla smarta då.

Sen sa hon: "Bebisen kommer ut när mammas mage är så stor som pappas."

Jaha, bara att börja tappa kilon igen.